god don't make no trash

Ungtupparna i Fake Problems har byggt sig en hype inom indie/punk-scenen de senaste åren. Kvartetten från Florida har turnerat med bland andra The Gaslight Anthem, Frank Turner, Smokre Or Fire och Riverboat Gamblers. Sitt genombrott inom genren fick man redan 2007 när man turnerade med Against Me!, också härstammande från Florida.

Även om Fake Problems förknippas med punkscenen så är det för enkelt att beskriva deras musik som just punk. Deras sound är väldigt spretigt och vandrar mellan country, soul, folk, indie och cabaret. Textmässigt skiljer de sig också från andra punkband då de verkar vara mer arga på sig själva än samhället i stort.

Musiken är uppfriskande naiv och det hörs att det är ett ungt band som fortfarande försöker hitta sitt sound. Real Ghosts Caught On Tape är dock på många sätt ett mycket mer homogent album än deras tidigare släpp. Om man jämför med deras förra skiva It's Great To Be Alive, från 2009, så har Fake Problems definitivt skalat av musiken en hel del. Där den sistnämnda skivan ibland lät som ett slags rekordförsök i hur många instrument man kan få med på ett album så håller sig Real Ghosts... mestadels tills gitarr, trummor och bas. Detta är säkerligen till många fans förtret, men skivan tjänar på det då låtarna får tala mer för sig själva.

Man hittar mycket av bandets bästa material på det här albumet. "Soulless" och "ADT" är klockrena indiedängor medan "Songs For Teenagers" är en bakfyllereflektion med eftertanke och hög igenkänningsfaktor. Bandet har utvecklats musikaliskt sett och låter mer tighta och samspelta än någonsin. Gitarristen Casey Lee bjuder till exempel på fin leadgitarr på låtar som "Magazines" och "Done With Fun".

Real Ghosts Caught On Tape känns som ett logiskt steg i rätt riktning för Fake Problems. Deras spretiga sound är här mer inriktat på indie och soul än något annat, och helhetsintrycket är mer komplett än på tidigare släpp. Skivan avslutas med "Ghost To Coast", en ödesmättad historia om olycklig kärlek och tiden efter ett avslutat förhållande. Sångaren Chris Farren tar oss med en av sina bästa och mest personliga texter igenom en svepande ljudbild som snarast påminner om Calexicos ökencountry. En fantastisk avslutning på ett album som efter några lyssningar står klart som bandet hittills bästa bedrift.

"What do you do now that I'm gone?
I spend most nights alone, singing songs in my room
and all of them are for you"

Betyg: 4/5