god don't make no trash

Fan vad Polar Bear Club är bra! Jag är lite sur över att vi drog ut på förkröket i vintras så vi bara hann med att se deras sista två låtar när de var förband till Gaslight Anthem på Debaser Slussen.

Jag förutspår att det kommer gå bra för dessa grabbar. Lyssnar på nya skivan "Chasing Hamburg" på spotify och tycker det är smått förargligt att pengarna inte räcker till för att införskaffa den på CD just för tillfället. Men snart så...

Jag hörde att Green Day gjorde en bra konsert igår. Men jag måste ändå applådera Dagens Nyheters Mattias Dahlström som uttryckte det jag alltid försökt säga.

"Att säga att Green Day är ett punkband är som att säga att wrestling är en sport: det går att hitta vissa likheter, men i grunden är allt bara ett rejält spektakel."

Fick i alla fall mig att dra på smilbanden.

Den här låten har suttit fast i mitt lilla huvud de senaste dagarna.

Bjuder på en gammal favorit.




Please remember me, my misery
And how it lost me all I wanted
Those dogs that love the rain and chasing trains
The colored birds above their running

In circles round the well and where it spells
On the wall behind St. Peter
So bright on cinder gray in spray paint
'Who the hell can see forever?'

Blev lite förvånad när jag såg att den här låten hade miljontals "views" på Youtube. Men den var tydligen med i soundtracket till filmen Twilight. Iron & Wine förtjänar all framgång. Oerhört vacker låt!




Det är inte första gången Iron & Wine (eller Sam Beam som han egentligen heter) får sin musik exponerad i film och tv. Hans låtar har även figurerat i filmen Garden State och serier som House, M.D, Grey's Anatomy, Ugly Betty och The O.C för att nämna några.

Vad glad man kan bli när man köper en skiva på ren chansning. Jag seglade runt på myspace och upptäckte bandet Dear Landlord. Lyssnade på en halv låt och tyckte det lät bra. Dessutom var gruppen signad på en av mina favoritlabels No Idea Records. Det räckte för att övertyga mig att införskaffa skivan. Någon vecka senare trillade Dream Homes ner i brevlådan och jag är minst sagt nöjd med mitt beslut.



Det är snabb, fartfylld punkrock som trampar Dillinger Four i fotknölarna. Bittra och cyniska texter maskerade med glada tongångar. Det är en ganska galen krock. Jag kan inte låta bli att bli glad och uppåt av musiken trots att texterna säger "sometimes I'm wishing that this world would die". Hur konstigt som helst. Men det är en viss humor i det hela som smittar av sig på mig. "She likes to watch the sun come up, but looks like she don't care if it ever does". Det står klart för mig att "Dream Homes" är årets positiva överraskning.



http://www.myspace.com/letslynchthedearlandlord