god don't make no trash

14 Juni i år släpper The Gaslight Anthem äntligen uppföljaren till deras stora genombrott "The '59 Sound" från 2008. Första smakprovet från kommande albumet "American Slang" finns nu att höra på deras myspace-sida och på youtube. Det låter ännu mer Bruce Springsteen än tidigare.



http://www.myspace.com/thegaslightanthem

Alternative Press kallade The Menzingers för "A band you need to know in 2010". Philadelphiagruppen släpper nu sin nya skiva "Chamberlain Waits" på Red Scare Records. Albumet är producerat av Matt Allison (som tidigare producerat bland andra Alkaline Trio och The Lawrence Arms) och släpps 13 April.



http://www.myspace.com/themenzingers

James Mercer från inde-rockbandet The Shins stötte ihop med producenten Danger Mouse (Brian Burton) på en dansk musikfestival 2004. Det visade sig att de båda var fans av varandras musik. 2010 har de nu, under namnet Broken Bells, släppt en skiva med samma namn. Jag sitter här och lyssnar och myser. Det låter ungefär som The Shins möter MGMT. I love it!



Spotify-länk: Broken Bells – Broken Bells

Against Me!'s nya album "White crosses" har läckt på nätet. Det är tyvärr sånt som händer med dagens teknik. Istället för att bli förbannad så kontrar Tom Gabel på sin blogg med att posta samtliga låttexter från skivan. Jag känner att jag måste vänta tills plattan släpps. Men hur fan ska det gå nu, när jag vet att den finns där ute på nätet nånstans?

Det var sagt att Against Me!'s nya skiva White Crosses skulle släppas tidigt i år. Jag har väntat i en evighet och otåligt betraktat diverse liveklipp på youtube med låtar från kommande albumet. Skivan har varit färdig ett bra tag, men med dagens storbolagsbyråkrati så får man räkna med att det tar en smärre evighet. Sångaren Tom Gabel skrev på sin blogg att skivan förhoppningsvis kommer ut i juni. Jag kan inte vänta så länge! Gaddämmit!

Han passade dock på att visa upp det officiella skivomslaget.



Nu återstår det att se om det verkligen är officiellt den här gången. Tom Gabel lyckades nämligen lura många när han förra gången visade upp omslaget till albumet. Även om det var ett uppenbart skämt, så var det faktiskt många som gick på att skivan skulle se ut såhär:



För den som inte förstår kopplingen så kan jag ju säga att det omslaget hade kunnat leda till rättsliga komplikationer då det starkt påmminer om ett annat skivomslag. För den som fortfarande inte förstår så är omslaget ett plagiat av Metallica's skiva Master of Puppets. http://www.gybo5.com/sites/default/files/tuneimages/Metallica-Master_Of_Puppets-Frontal.jpg

Efter att ha försökt sig på större framgångar med storbolagsdebuten Agony & Irony (2008) är chicagos punkrocktrio nu tillbaka på säkrare mark. Deras sjunde studioalbum This Addiction ges ut på egna labeln Heart & Skull tillsammans med Epitaph och är ett steg tillbaka till gruppens rötter. Deras smittsamma melodier, cyniska texter och patenterade gitarriff som var som bortblåsta på förra releasen är tillbaka. Redan under det gitarrdrivna titelspåret hinner gitarristen och sångaren Matt Skiba likna kärlek med heroin och gamla ex med metodon. Metaforer som känns väldigt logiska för gruppens fanskara.

Medan Agony & Irony var ett överproducerat sminkjobb, med lager på lager av syntar och effekter, så är This Addiction en mer avskalad historia. Det slängs visserligen in en glammig synt på Eating Me Alive och trumpeter (till allas förvåning) på Lead Poisoning men mestadels är det raka riff och melodier som får en att nicka igenkännande. Dead on the Floor får mig att tänka tillbaka på deras klassiska skiva From Here To Infirmary. Samtidigt som trions distinkta sound är en av deras styrkor är det paradoxalt nog också en av svagheterna med skivan. Melodier och riff känns inte alltför sällan igen från tidigare släpp. Ett par av Skiba's låtar känns slarvigt skrivna, men det räddas av gruppens basist och andra låtskrivare Dan Andriano, vars samtliga tre låtar håller hög kvalitet. Den vackra avslutningsballaden Fine tillhör det bästa han har skrivit.

This Addiction är inte direkt utmanande eller nyskapande men nödvändigt befriande. Efter att ha lyckats gå vilse med förra skivan har nu gruppen lyckats hitta hem. Vägen är kantad av några hinder men som helhet så leverar skivan precis vad jag hade hoppats på.

Betyg: 4/5

Parentes: Köper man deluxe-versionen av This Addiction får man med två b-sidor (som nog borde ha varit med på albumet) och fyra akustiska versioner av låtar från skivan. Som om det inte vore nog medföljer dessutom en live-dvd med inte mindre än 20 låtar.