Recension: None More Black - Icons
När None More Black 2007 annonserade att bandet hade tagit ett uppehåll på obestämd tid kändes det långsökt att vi någonsin skulle få ett tredje album från New Jersey-kvartetten. Sångaren Jason Shevchuk har för vana att lämna band när han känner för det. Han gjorde sig ett namn som frontman för legendariska Kid Dynamite, som trots sin korta existens (1997-2000), hann bli ett av de mest betydelsefulla banden inom scenen för melodisk hardcore. 2008 agerade han frontman för sitt nya projekt LaGrecia som dock splittrades redan innan deras debut "On Paralells" hade släppts. I samband med att han lämnade bandet ska Jason ha sagt att han aldrig mer ville ha något med musik att göra. Utöver det ska han ha påstått att musik aldrig hade betytt något för honom, det var snarare något som han hade enkelt för och garranterade honom framgång.
Men nu är det 2010, och i slutet av oktober kom tillslut nya skivan "Icons" från punkrockarna i None More Black med Shevchuk i spetsen. Jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta. Det fanns en liten oro om att skivan skulle lida av något slags comeback-syndrom. Det gör den inte. Inte alls, faktiskt.
Att Jason skulle ha lessnat på musiken har jag svårt att tro när jag skivan kickar igång med "Mr Artistic". En fyra minuter lång riffig låt med välbekanta "whoa-whoa's", taktbyten och breakdowns. Det låter som det bör och albumet fortlöper i samma stil. Musikaliskt sett placerar sig "Icons" någonstans mitt emellan "On Parallels" och "This Is Satire". Det är familjärt och inte överdrivet nyskapande, men här finns tillräckligt många bra låtar för att det ska kännas fräscht och intressant.
Skivan har en enkel och snygg produktion som ger låtarna utrymme att tala för sig själva och de elva spåren susar förbi utan några egentliga bottennapp. Tvärtom finns här gott om nämnvärda höjdpunkter som "Backpedal", "Sinatra After Dark", "I'm Warning You With Peace and Love" och "Iron Mouth Act", som alla kan ställa in sig i ledet bland bandets bästa låtar. "Icons" är inte bara en överraskande stark och varmt välkommen återkomst, utan även bandets bästa album hittills!
Betyg: 5/5
