god don't make no trash

The Specials var pionjärer inom andra vågens ska. Bandet bildades 1977 i Coventry och fick vara förband åt The Clash efter att Joe Strummer sett en av deras spelningar. Efter att ha återförenats härom året så kommer de nu till Göteborg i sommar.

14 Juni i år släpper The Gaslight Anthem äntligen uppföljaren till deras stora genombrott "The '59 Sound" från 2008. Första smakprovet från kommande albumet "American Slang" finns nu att höra på deras myspace-sida och på youtube. Det låter ännu mer Bruce Springsteen än tidigare.



http://www.myspace.com/thegaslightanthem

Alternative Press kallade The Menzingers för "A band you need to know in 2010". Philadelphiagruppen släpper nu sin nya skiva "Chamberlain Waits" på Red Scare Records. Albumet är producerat av Matt Allison (som tidigare producerat bland andra Alkaline Trio och The Lawrence Arms) och släpps 13 April.



http://www.myspace.com/themenzingers

James Mercer från inde-rockbandet The Shins stötte ihop med producenten Danger Mouse (Brian Burton) på en dansk musikfestival 2004. Det visade sig att de båda var fans av varandras musik. 2010 har de nu, under namnet Broken Bells, släppt en skiva med samma namn. Jag sitter här och lyssnar och myser. Det låter ungefär som The Shins möter MGMT. I love it!



Spotify-länk: Broken Bells – Broken Bells

Against Me!'s nya album "White crosses" har läckt på nätet. Det är tyvärr sånt som händer med dagens teknik. Istället för att bli förbannad så kontrar Tom Gabel på sin blogg med att posta samtliga låttexter från skivan. Jag känner att jag måste vänta tills plattan släpps. Men hur fan ska det gå nu, när jag vet att den finns där ute på nätet nånstans?

Det var sagt att Against Me!'s nya skiva White Crosses skulle släppas tidigt i år. Jag har väntat i en evighet och otåligt betraktat diverse liveklipp på youtube med låtar från kommande albumet. Skivan har varit färdig ett bra tag, men med dagens storbolagsbyråkrati så får man räkna med att det tar en smärre evighet. Sångaren Tom Gabel skrev på sin blogg att skivan förhoppningsvis kommer ut i juni. Jag kan inte vänta så länge! Gaddämmit!

Han passade dock på att visa upp det officiella skivomslaget.



Nu återstår det att se om det verkligen är officiellt den här gången. Tom Gabel lyckades nämligen lura många när han förra gången visade upp omslaget till albumet. Även om det var ett uppenbart skämt, så var det faktiskt många som gick på att skivan skulle se ut såhär:



För den som inte förstår kopplingen så kan jag ju säga att det omslaget hade kunnat leda till rättsliga komplikationer då det starkt påmminer om ett annat skivomslag. För den som fortfarande inte förstår så är omslaget ett plagiat av Metallica's skiva Master of Puppets. http://www.gybo5.com/sites/default/files/tuneimages/Metallica-Master_Of_Puppets-Frontal.jpg

Efter att ha försökt sig på större framgångar med storbolagsdebuten Agony & Irony (2008) är chicagos punkrocktrio nu tillbaka på säkrare mark. Deras sjunde studioalbum This Addiction ges ut på egna labeln Heart & Skull tillsammans med Epitaph och är ett steg tillbaka till gruppens rötter. Deras smittsamma melodier, cyniska texter och patenterade gitarriff som var som bortblåsta på förra releasen är tillbaka. Redan under det gitarrdrivna titelspåret hinner gitarristen och sångaren Matt Skiba likna kärlek med heroin och gamla ex med metodon. Metaforer som känns väldigt logiska för gruppens fanskara.

Medan Agony & Irony var ett överproducerat sminkjobb, med lager på lager av syntar och effekter, så är This Addiction en mer avskalad historia. Det slängs visserligen in en glammig synt på Eating Me Alive och trumpeter (till allas förvåning) på Lead Poisoning men mestadels är det raka riff och melodier som får en att nicka igenkännande. Dead on the Floor får mig att tänka tillbaka på deras klassiska skiva From Here To Infirmary. Samtidigt som trions distinkta sound är en av deras styrkor är det paradoxalt nog också en av svagheterna med skivan. Melodier och riff känns inte alltför sällan igen från tidigare släpp. Ett par av Skiba's låtar känns slarvigt skrivna, men det räddas av gruppens basist och andra låtskrivare Dan Andriano, vars samtliga tre låtar håller hög kvalitet. Den vackra avslutningsballaden Fine tillhör det bästa han har skrivit.

This Addiction är inte direkt utmanande eller nyskapande men nödvändigt befriande. Efter att ha lyckats gå vilse med förra skivan har nu gruppen lyckats hitta hem. Vägen är kantad av några hinder men som helhet så leverar skivan precis vad jag hade hoppats på.

Betyg: 4/5

Parentes: Köper man deluxe-versionen av This Addiction får man med två b-sidor (som nog borde ha varit med på albumet) och fyra akustiska versioner av låtar från skivan. Som om det inte vore nog medföljer dessutom en live-dvd med inte mindre än 20 låtar.

Igår var jag på konsert med flickvännen och min far. På ett smockfullt Debaser Slussen bevittnade vi The Tallest Man On Earth (eller Kristian Mattson som han egentligen heter). Med finstämt fingerplockande på gitarren, och en sångteknik som för tankarna till Bob Dylan, spelar han folkmusik från den gamla skolan.

Artistnamnet till trots är han en kortväxt man som tar stor plats på scenen. Han springer runt med gitarren fram och tillbaka. Ibland sätter han sig ner på en stol i några sekunder mellan verserna. Publiken är entusiatisk och sjunger med för fullt i "Pistol Dreams" och "The Gardener". Någon envisas med att klappa i otakt halva konserten.



Kvällens störningsmoment som Kristian får kämpa emot är faktumet att det är löningshelg på Debaser. Många högljudda besökare verkar inte alls vara där för att se på konserten. De står hellre och skriker och sveper öl i baren. Kristian hyschar publiken och försöker överrösta barens kungar med sin banjo.

The Tallest Man On Earth har inte gjort sig ett överdrivet stort namn i Sverige ännu, men hans skiva "Shallow Grave" från 2008 har hyllats av både fans och kritiker världen över. Efter den pågående europaturnén drar han över atlanten och turnerar i staterna i samma veva som hans uppföljare "The Wild Hunt" släpps i april. Håll utkik!

Nu är videon här till Alkaline Trio's låt "This Addiction" från kommande skivan med samma namn.

Enjoy!

Året har knappt börjat men redan nu börjar det bli dags att planera eventuella festivalbesök i sommar. För mig är West Coast Riot i Frihamnen i Göteborg givet. De första artisterna är släppta. Nämnvärda är Rise Against, Bad Religion och Dropkick Murphys.

Självklart har man redan börjat spekulera i vilka fler band som skulle kunna dyka upp. Jag har mina förhoppningar om Alkaline Trio som det länge ryktades om inför förra årets festival. Med en ny skiva i bagaget känns det inte helt far-fetched att de skulle kunna göra en visit.

En annan önskning jag har är Gainesville-punkarna i Against Me!. Jag har förvisso redan sett bandet tre gånger tidigare men deras spelningar slår det mesta med hästlängder. Against Me! släpper också ny skiva tidigt i år.

Vid sidan av mina drömmar och hörhoppningar har jag även gjort lite privat detektivarbete. Jag klickade runt på myspace och såg att Hot Water Music hade lagt till West Coast Riot i sin turnéplan. Om detta stämmer så är det nästan för bra för att vara sant. Så vitt jag vet har de aldrig besökt Sverige tidigare och det finns nog många som ser fram emot ett besök från dom.


Hot Water Music till West Coast Riot?

Nu ser jag fram emot fler spännande artistsläpp i framtiden. Ses i Göteborg 17 Juni!

http://www.westcoastriot.se/

Teenage Bottlerocket har gjort en animerad musikvideo till deras låt Bigger Than Kiss från senaste skivan They Came From The Shadows. En underhållande video till en minst lika underhållande låt.

En av mina favoritlåtar från 2009. Från Lucero's skiva 1372 Overton Park.
Så avskalad och lågmäld.

Då har det blivit dags att sammanfatta skivåret 2LAX9. Det är tufft att komma ihåg exakt alla skivor som släpptes under årets gång så jag ber om ursäkt i förväg i fall jag har glömt nån. Fast om så är fallet får skivan skylla sig själv för att inte ha lyckats göra ett tillräckligt stort intryck på mig.


















Jag kommer fram till att det var ett riktigt trevligt skivår när jag tänker tillbaka på det. Många bra släpp men om jag måste höja upp några över mängden så har höjdpunkterna varit Broadway Calls, Cobra Skulls, Dead To Me, Polar Bear Club och Lucero. Nu ser jag fram emot ett fantastiskt 2010 med släpp från många av mina favoritband. Håller också tummarna för efterföljande europaturnéer med visiter i Hufvudstaden.

Skivsläpp 2010 som jag ser fram emot mest.

Against Me! - White Crosses (Datum ej fastställt)
The Gaslight Anthem - American Slang (15 Juni)
Alkaline Trio - This Addiction (23 Februari)
Rocky Votolato - True Devotion (Datum ej fastställt)
Social Distortion - Untitled (Datum ej fastställt)

Jag har inte uppdaterat bloggen det här decenniet. Men jag upptäckte nyss att Fake Problems gjort en video till låten "Diamond Rings". Hur kunde jag ha missat detta? Min favoritlåt från deras senaste platta "It's Great To Be Alive". Detta måste ju naturligtvis firas med ett blogginlägg!

The Lawrence Arms - Buttsweat and Tears



1. Spit Shining Shit
2. The Slowest Drink at the Saddest Bar on the Snowiest Day in the Greatest City
3. Them Angels Been Talkin'
4. Demons (Bara via Digital Download)
5. The Redness in the West

Chicago-trion The Lawrence Arms firar i höst tio år. De gör detta genom att turnera med Cobra Skulls och Teenage Bottlerocket (ibland är jag sur över att jag inte bor i USA). Dessutom passar de på att släppa nytt material för första gången sedan "Oh! Calcutta!" som kom ut 2006. Har man inte tillgång till vinylspelare kan man (som jag) köpa den digitalt via iTunes för fjuttiga 36 kr. Då bjuds man dessutom på ett bonusspår. Definitivt valuta för pengarna! "Buttsweat and Tears" känns som en blandning i soundet från deras tidigare releaser. Man bjuds inte på något direkt nyskapande men vad gör det när man får ett Lawrence Arms i högform? Bästa spår är "The Slowest Drink at the Saddest Bar on the Snowiest Day in the Greatest City" som för övrigt kandiderar till årets bästa låttitel.

Fan vad Polar Bear Club är bra! Jag är lite sur över att vi drog ut på förkröket i vintras så vi bara hann med att se deras sista två låtar när de var förband till Gaslight Anthem på Debaser Slussen.

Jag förutspår att det kommer gå bra för dessa grabbar. Lyssnar på nya skivan "Chasing Hamburg" på spotify och tycker det är smått förargligt att pengarna inte räcker till för att införskaffa den på CD just för tillfället. Men snart så...

Jag hörde att Green Day gjorde en bra konsert igår. Men jag måste ändå applådera Dagens Nyheters Mattias Dahlström som uttryckte det jag alltid försökt säga.

"Att säga att Green Day är ett punkband är som att säga att wrestling är en sport: det går att hitta vissa likheter, men i grunden är allt bara ett rejält spektakel."

Fick i alla fall mig att dra på smilbanden.

Den här låten har suttit fast i mitt lilla huvud de senaste dagarna.